forbidden fruit taste the sweetest?

Vad är grejen med att man ofta vill ha vad man inte kan få eller inte uppskattar vad man har förens man har förlorat det?
Det är så konstigt tycker jag. Vill vi ha någon att kämpa lite för? Någon som är lite svår så att man får längta efter han/henne? Det tror faktist jag.
Eller när man väl har det där, serverat på ett silverfat, vill man inte ha det då? Hur många gånger har man inte hört att någon insåg hur mycket den tyckte om någon när den väl inte finns kvar på det där silverfatet längre?
Mja, bara en liten tanke sådär. För det verkar ju vara såhär bland de flesta :P

Kommentarer
Postat av: Sara

Åhå, det här känner jag igen att vi pratade om idag du :)

2009-06-04 @ 22:14:02
URL: http://sarapsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0